Sju företagsledare som förändrade Sverige

Så här vid inledningen av ett nytt årtusende vill GMI passa på att framhålla sju företagsledare som under 70- 80- och 90-talen har haft förmåga att åstadkomma påverkan långt utanför den egna organisationen som trendsättare och stilbildare. De är (uppställda efter födelseår):

Hans Werthén
Ulf af Trolle
Jan Wallander
Anders Wall
Jan Carlzon
Percy Barnevik
Jan Stenbeck

Dessa företagsledare är inte nödvändigtvis de som har varit de objektivt mest framgångsrika, utan det är just förmågan att influera andra som har varit det grundläggande kriteriet vid urvalet. Våra mest framgångsrika entreprenörer såsom Ingvar Kamprad, Stefan Persson och bröderna Rausing har till exempel mer valt att verka internt.

Gemensamt för de sju företagsledarna är att de har haft förmåga och mod att utveckla en egen väg. De har helt enkelt befunnit sig i utvecklingens framkant och tidigare än de flesta anat vart vi varit på väg. Jan Stenbeck ansågs som tämligen galen när han 1981 började att utmana Televerket och Ulf af Trolle framstod som en dysterkvist och svartmålare när han redan 1972 förutsåg de stora problem som nalkades svenskt näringsliv. Ett annat utmärkande drag hos dessa företagsledare är en ovanlig förmåga och intresse för opinionsbildning. Den jovialiske Werthén blev närmast folkkär under en tid då storbolagsdirektörer oftast brukade betraktas som giriga kapitalister. af Trolle och Carlzon utnyttjade pressen för att föra fram sitt budskap och den sistnämnda, liksom Wallander, har skrivit flera inflytelserika böcker. Alla utom Werthén är faktiskt utbildade ekonomer i botten. Detta bör dock inte tolkas som att civilekonomer är bättre som chefer utan snarare på att de framgångsrika civilingenjörerna mer är skickliga "doers" och inte så intresserade av opinionsbildning och att lansera nya ledningsfilosofier.

De som inte kom med
Tre andra företagsledare förtjänar ett hedersomnämnande. Curt Nicolin, som för övrigt var den som rekryterade både Jan Carlzon och Percy Barnevik, var som ordförande för SAF engagerad i den tekniska avdelningens verksamhet kring effektiv tillverkning som bland annat var en viktig utgångspunkt för ASEA:s T50-projekt. Curt Nicolin har också utmärkt sig som opinionsbildare inom det samhällspolitiska området. Lennart Johansson införde som VD för SKF under 70-talet en europeisk produktionssamordning av tidigare nationellt orienterade dotterbolag i Europa. Detta var en pionjärinsats som har fått många efterföljare bland svenska storföretag i takt med att den gemensamma marknaden utvecklats. Slutligen bör P G Gyllenhammar nämnas, som genom sitt engagemang i arbetsorganisatoriska frågor och upprättande av alternativa bilfabriker i Kalmar och Uddevalla har bidragit till att sprida alternativ till en "Tayloristisk" produktion. Annars framstår P G i stor utsträckning som en representant för den tidigare svenska modellen genom tjänstemannastyre och statliga affärsuppgörelser.

Hans Werthén
När Hans Werthén tillträdde som VD för Electrolux 1967 var Marcus Wallenbergs förhoppning att den kraftfulle utvecklingsingenjören skulle ruska liv i det ganska trötta vitvaruföretaget. Werthén insåg att Electrolux aldrig skulle kunna expandera genom organiskt kraft då branschen var både mogen och fragmenterad. Lösningen blev en sällan skådad rad av företagsförvärv som med tiden gjorde Electrolux till världens största vitvaruföretag och förmodligen det mest multinationella av alla svenska företag. Electrolux betydelse som föredöme och stilbildare för andra svenska företag som befann sig i mogna branscher kan knappast överskattas. Bland de företagsledare som blivit inspirerade av Hans Werthéns är Percy Barnevik i ASEA, Melker Schörling i Securitas, Bengt Eskilsson i ESAB, Bo Berggren i Stora, Sverker Martin Löf i SCA, Carl Henric Svanberg i Assa Abloy/Ericsson, m fl. Knappast något större företag har inte som målsättning att bli världsledande eller åtminstone ledande i Europa inom sina marknadssegment - allt i övertygelsen att marknadsledarskap leder till en högre lönsamhet än för konkurrenterna.

Ulf af Trolle
Till skillnad från de andra företagsledarna i denna sammanställning var Ulf af Trolle främst en fristående konsult men han har ändå varit en stilbildare för VD-ar som specialiserat sig på att hjälpa företag i kris, exempelvis Björn Wahlström i SSAB, Rune Andersson i Trelleborg och Bernt Magnusson i NCC. Ulf af Trolle var under 60-talet rektor för Göteborgs Handelshögskola och blev under 70-talet känd för en bred allmänhet som ~företagsdoktorn~ då han som konsult engagerade sig i företag i kris. Metoden var identifiera en frisk kärna i företaget som man kunde bygga vidare ifrån och att lägga ned och avyttra förlustkällor. af Trolle var också en framstående opinionsbildare, han utnyttjade pressen för att övervinna ett kompakt motstånd mot personaluppsägningar och försökte han påtala följderna av 70-talets ekonomiska politik. Redan 1972 retande han gallfeber på Olof Palme genom att måla upp en mycket mörk framtidsbild för svensk ekonomi. af Trolle arbetade i ett hisnande tempo, märkt av en svår lungsjukdom i ungdomsåren upplevde han att hans tid var utmätt och att det gällde att hinna med så mycket som möjligt. Det gjorde han verkligen.

Jan Wallander
Jan Wallander är teoretikern som blev en mycket framgångsrik praktiker. Efter en forskningskarriär vid Stockholms universitet, SNS och IUI utsågs Wallander till VD för Sundsvallsbanken 1961. Docenten i nationalekonomi utvecklade en jordnära och handfast ledningsfilosofi vilken gjorde Sundsvallsbanken till den mest lönsamma av provinsbankerna. När Handelsbanken hamnade i kris tillträdde Wallander som VD där 1970. Han ledde en framgångsrik kulturförändring av Handelsbanken där en decentraliserat och budgetlös organisation infördes med bara tre hierarkiska nivåer. Handelsbanken har utgjort ett föredöme med avseende på decentraliserat resultatansvar och har influerat både Jan Carlzons rivande av pyramider och Percy Barnevik uppdelande av ASEA i små resultatenheter, i syfte att skapa ett lönsamhetstänkande långt ned i organisationen. Decentraliseringsreformer har även genomförts i oräkneligt antal inom den offentliga sektorn. Wallander blev efter det att han lämnade VD-jobbet på Handelsbanken ett styrelseproffs och har fortsatt att skriva böcker om sina erfarenheter som företagsledare. Inom Handelsbanken vårdas arvet efter Wallander med omsorg av Tom Hedelius och Arne Mårtensson.

Anders Wall
Anders Wall var under 70-talet den främste representanten för en ny form av kapitalism som växte fram i takt med att den svenska modellen började fallera. Benämnd som ~klippare~ fick han många fiender inom svenskt näringsliv inte minst ifrån bank och investmentbolagshåll. Wall var till skillnad från de flesta andra företagsledare som förvärvade företag en ägarkapitalist och inte tjänsteman. Syftet med affärerna var inte huvudsakligen att stärka ett visst företags utveckling utan att skapa vinster på en holdingbolagsnivå, vilket inte sågs med blida ögon under 70-talet. Men sammantaget var affärerna mycket framgångsrika och Beijerinvest blev närmast en börskomet på en i övrigt stillastående börs. Anders Wall blev en föregångsman för en kommande generation av aggressiva finansmän som ville utmana de etablerade institutionerna om ägarmakten över svenskt näringsliv. Erik Penser, Robert Weil, Gustaf Douglas och Sven-Olof Johansson (mannen med boxhandskarna som försökte köpa SAAB-Scania) är några av de mest kända personerna som gått i Walls fotspår.

Jan Carlzon
På många sätt blev Jan Carlzons VD-skap för SAS minnesvärt. Den relativt unge civilekonomen tillträdde i ett SAS med dålig lönsamhet och sviktande extern image år 1981. Med stor kommunikativ skicklighet formulerades budskapet om det nya SAS, ett serviceorienterat reseföretag som satte kunden i fokus. Personalens skickades på "charmkurser", flygplanen målades om, servicenivån höjdes och många direktlinjer infördes. Lönsamheten steg radikalt och för första gången i svenskt näringsliv blev ett tjänsteföretag stilbildande. SAS blev topprankat av unga civilekonomer som stod i färd att gå ut i arbetslivet. Carlzons ledarskapsfilosofi presenterades 1985 i boken "Riv pyramiderna" och det är den i särklass mest sålda managementboken i vårt land (200.000 exemplar). Riv pyramiderna har också blivit en internationell managementklassiker. SAS arbete med service- och kundorientering blev mycket efterliknat både inom den privata och den offentliga sektorn. Den skapade även en stor skjuts åt svenska konsultföretag inom management under 80-talet, inte minst för Indevo - Sveriges svar på McKinsey.

Percy Barnevik
Eftersom Percy Barnevik har varit den kanske mest omskrivne företagsledaren i Sverige behövs inte så mycket motivering till varför han är med på listan. ASEA inledde under Barneviks VD-skap (from 1980) en internationalisering, rationalisering och affärsorientering. Framgångarna ledde till att ASEA-ledningen kunde ta kommandot när ASEA fusionerades med det betydligt större Brown Boveri till ABB 1988. ABB utvecklades till "the multi-domestic company", med lokal verksamhet och produktion i nästan alla världens hörn. Barneviks ledarstil innebar dels en stark centralisering av den övergripande strategiska utvecklingen och dels en långtgående decentralisering av resultat - och verksamhetsansvar. Storföretagets resurser och marknadstyngd skulle kombineras med det lilla företagets marknadsnärhet och entreprenörsanda. Kanske har inte ABB lyckats fullt ut med ambitionerna att utvinna både stordriftens och småskalighetens fördelar, men modellen har helt klart utgjort ett populärt föredöme.

Jan Stenbeck
Jan Stenbeck är affärsrebellen från den fina finansfamiljen. Vid 34 års ålder fick han 1976 ansvaret för Kinnevik med en stor aktieportfölj. Efter diverse turer var allt sålt utom Korsnäs. Kinneviks miljardkassa satsades på telekom och media. 1980 förvärvades Nordisk Mobiltelefon som ändrade namn till Comvik. Genom intressebolaget Millicom startas flera projekt, bland annat ett delägarskap i den brittiska mobiltelefonkometen Vodaphone. Jan Stenbeck, som var präglad av amerikanska förhållanden efter utbildning på Harvard och en snabb karriär inom Morgan Stanley, attackerade de statliga tele- och teve-monopolen. Efter ett stormigt 80-tal har den stora potentialen inte minst i telekom uppmärksammats på senare tid. Stenbecks många satsningar har tillhandahållit en entreprenörskola för många unga VD:ar. Stenbeck förväntar sig total hängivenhet erbjuder delägarskap för att skapa en starkare drivkraft än bara en god VD-lön. Stenbecks managementfilosofi är väsenskild från den typiska svenska ledarstilen (konsensus, dialog, delaktighet) men hör nog trots allt framtiden till - inte minst i den IT-ekonomi som håller på att växa fram där vinnaren kan ta allt.