Med den mänskliga naturen - inte mot!

Jan Wallander

Jan Wallander är en av de mest framgångsrika företagsledarna under efterkrigstiden och han har ett fläckfritt "track rekord" bakom sig. Samtidigt är hans kanske mest utmärkande drag viljan att gå sina egna vägar och ibland gå motströms. Det var därför inte förvånande att han nyligen (i februari 2003) i DN debatt kritiserade kraven på en snabb ökning av kvinnors styrelserepresentation. Utan att lägga mig i sakfrågan så tycker jag det är positivt med personer som vågar framföra avvikande åsikter. Det är nämligen lätt att det allmänt önskvärda blir betraktat som det enda riktiga och rättfärdiga.

Jan Wallanders senaste bok Med den mänskliga naturen - inte mot! är späckad med otrendiga budskap men som förtjänar att tas på allvar och boken utgör därför en välbehövlig motvikt mot trendiga managementböcker där nya och oprövade modeller saluförs som mirakelkurer. Att Wallander så ofta går emot trenderna beror säkerligen på hans skolning inom empirisk vetenskap, det är först genom att över tid pröva nya metoder som man kan skaffa sig tillräcklig erfarenhet och kunskap för att veta om metoderna är hållbara.

Wallanders karriär i korthet är att han efter varit med och grundat SNS och därefter blivit VD för IUI så lämnade han den akademiska världen för att bli VD för Sundsvallsbanken 1960. Där ledde han utvecklingen av en framgångsrik affärsstrategi och organisationsfilosofi fram till 1970 då han blev utnämnd till VD för Svenska Handelsbanken och en ny framgångsrik epok inleddes. Kännetecknande för Wallanders ledningsfilosofi är värdesättande av kunskap, analys, professionalism och långsiktighet - koncept som faktiskt framstår som relativt omoderna i en tidsanda som snarare värdesätter flexibilitet, förändringsförmåga och handlingskraft (att kunna skjuta från höften utan att komplicera tillvaron med några djupare analyser).

Med den mänskliga naturen handlar om Wallanders syn på företagsledning på basis av hans långa erfarenhet. Speciellt inriktas framställningen mot att beskriva fördelarna med en decentraliserad organisation, men också om de vedermödor som arbetet med decentralisering innebär, samt hans principiella avståndstagande till budgeten som styrinstrument. Även erfarenheterna från Handelsbankens vinstdelningssystem Oktogonen ges ett stort utrymme.

En fråga som också diskuteras ingående och som jag tycker är den allra mest intressanta är Wallanders kritik mot föreställningen om samhällsutvecklingen går så snabbt och att framtidens samhälle kommer att bli radikalt annorlunda än dagens. Här blir diskussionen särskilt trovärdig med tanke på att Wallander har personlig erfarenhet av en så pass lång tidsperiod. Han framhåller att han under de 50 år han har varit med i beslutande sammanhang återkommande tagit del av budskap av typen:

"- Du förstår att just nu sker en grundläggande omvälvning av produktionsmetoderna och den går med rasande fart och här gäller det att hänga med. Inom tre, säg fem år, kommer fabrikerna att se helt annorlunda ut och har du då inte hoppat på tåget är din gamla fabrik och dina gamla metoder något som får köras till tippen, liksom du själv." (s 110-111)

Wallander beskriver att sådana "snabba" förändringar snarare tar 30 år än tre för att få ett stort genomslag. Det gällde exempelvis industrirobotarnas intåg i början på 1950-talet. En annan illustration på trögheten är "millenniebuggen" som uppstod därför att nästan alla storföretag fortfarande var mycket beroende av datasystem med 30-40 år på nacken. Inga programmerare under 60- och 70-talen kunde föreställa sig att de program de skrev då skulle leva in nästa sekel och därför såg man inget behov av att använda fyra siffror för att markera rätt årtal.

Slutligen framför Wallander en skarp kritik mot populariteten med "visionsstyrning", framförallt därför att många visioner inte ger någon bra vägledning i det dagliga arbetet med att lösa aktuella affärsproblem. Wallander framhåller risken att visionsarbetet leder till att man tappar fokus på verkligheten såsom den är för stunden till förmån för tankar om hur man tror att framtiden kommer att gestalta sig. Wallander har också upplevt farorna med en stor tilltro till visioner:

"Visioner inger mig en stark känsla av obehag om det verkar som om vd själv fångats av dem och verkligen låter dem styra handlandet. Jag har i några fall på nära håll upplevt detta, med förödande och sorgliga resultat." (s 120)

Wallander jämför ett större företag med en buffelhjord som det är mycket svårt att ändra färdriktningen på. Ledarens uppgift blir snarare att se till att hjorden upprätthåller sin kraft och moment. I det arbetet gäller det att undvika att styra och ställa, utan att visa tillit till att medarbetarna är kunniga och förnuftiga varelser med en vilja att göra ett bra arbete. Handelsbanken utgör ett illustrativt exempel på hur detta kan gå till i verkligheten.

Med den mänskliga naturen är en tänkvärd och lättläst bok som förtjänar en bred läsekrets av både chefer och medarbetare som vill få tillfälle att reflektera över dagens arbetsliv. I ett längre tidsperspektiv är kanske inte dagens problem så särdeles unika och det finns därför skäl att konsultera Wallanders bok som förenar djup erfarenhet, stor berättarlust med språklig formuleringskonst.