Jack Welch's memoarer

Jack. Straight from the gut. Jack Welch with John A. Byrne

Jack Welch nya memoarbok utgör en fascinerande läsning. Få om ens någon företagsledare under de senaste årtiondena har blivit så uppmärksammad, beundrad och efterliknad. Jack Welch's kulturrevolution och omstöpning av General Electric (GE) under början av 80-talet har utgjort en förebild för andra storföretag i strävan efter högre effektivitet, lönsamhet och kundorientering. Ett kvitto på framgång är att General Electric under hans 20 åriga som VD-skap har blivit det högst värderade företaget i hela världen.

Det är därför med extra stort intresse man läser om Jack Welch's karriär och ledargärning med hans egna ord. Läsaren bjuds på många spännande kapitel som ger inblick i de erfarenheter som har format synen på hans ledarskap.

Bokens inleds med att Jack Welch beättar om sin uppväxt i Salem, en småstad nära Boston. Han kommer från enkla förhållanden där pappan arbetade som spårvägskonduktör. Som enda son var mycket älskad och ompysslad av sina föräldrar. Welch framhåller intressant nog sin mamma som sin viktigaste förebild och läromästare:

"Många av mina grundläggande övertygelser som ledare - såsom att göra sitt yttersta, att möta verkligheten, att motivera genom att omväxlande berömma och attackera (hug and kick), att sätta krävande mål och att ihärdigt följa upp så andra gör det dom åtagit sig - kan härledas till henne också. De insikter hon lärde mig har aldrig bleknat."

Jack Welch lyckades väl med sina studier och avlade en doktorsexamen i kemi redan vid 24 års ålder år 1960. Därefter började han sin anställning hos General där han tidigt fick ansvar för en ny plastprodukt som efter problematiskt år blev en stor framgång. Karriären gick därefter på räls även om han från många håll sågs som en ganska omogen och överemotionell chef. Vid 32 års ålder utsågs han till den yngste "general managern" i hela General Electric. 1973 hade Jack Welch's ansvarsområde vuxit ytterligare till att omfatta en diversifierad samling affärsverksamheter med totalt 46.000 anställda.

1977 inleds en hård och spännande kamp om vem som skulle efterträda dåvarande VD:n Reginald Jones. Jack Welch blev som en av tre huvudkandidater befordrad till chef för GE:s konsumentsektor. Avgörandet kom 1981 då Welch utnämning till VD tillkännagavs.

Jack Welch beskriver sedan hur han steg för steg som nytillträdd VD tog fram och införde en ny filosofi för General Electric som mer liknande den informella och entreprenöriella kultur som fanns inom plastdivisionen under hans tid där på 60-talet. General Electric hade runt 1980 mer än 400.000 anställda och styrdes av stora staber och tjocka planeringsdokument. Med åren hade ledningsprocesserna fått en rituell karaktär där underställda chefer försåg VD med lämpliga frågor så att det såg ut som om denne var ordentligt påläst. Welch kommenterade detta med att säga: "Vad är meningen med att vara VD om jag inte får ställa mina egna frågor?" Han undrade också vilket värde han tillförde som VD genom att granska investeringsbeslut och andra beslutsförslag som fordrade VDs signatur. Istället förespråkade Welch en decentraliserad ledningsmodell där så många chefer som möjligt hade ett tydligt resultatansvar.

Under sitt första VD-år utarbetade Jack Welch en ny strategi som gick ut på att General Electric enbart skulle syssla med verksamheter där företaget hade möjlighet att bli marknadsledare eller åtminstone näst störst. Detta blev inledningen till en omstrukturering där ett stort antal affärsverksamheter avyttrades. Samtidigt inleddes mycket omfattande personalnedskärningar inom resten av GE. Under perioden fram till 1985 skars över 80.000 jobb bort. Jack Welch gavs benämningen "Neutron Jack", vilket anspelar på neutronbomben som är skonsam mot byggnader men inte mot människor. Protesterna mot nedskärningarna var massiva och General Electric genomled en svår tid publicitetsmässigt. De stora lönsamhetsförbättringarna som uppnåddes ledde inte desto mindre att GE:s "down-sizing" på gott och ont blev mönsterbildande.

Det finns inte utrymme för att beskriva hela innehållet i "Jack" som omfattar nästan 500 sidor. Det är mycket informationsspäckad bok som ger en inträngande skildring av hur världens mest respekterade företagsledare ser på sitt ledarskap. Boken kan med fördel rekommenderas för alla som vill få insikt om företagsledning på absolut toppnivå. Den enda kritiken som jag vill framhålla är att mittenpartiet (sid 150-350) som skildrar perioden 1985- 2000 inte har riktigt samma nerv och tempo som de första 150 sidorna. Men även dessa sidor innehåller många guldkorn och intressanta episoder. Boken avslutas med att Jack Welch berättar om vad han tycker en VD bör arbeta med formulerat i ett 30-tal punkter.

Jack Welch bjuder också på öppenhjärtliga berättelser från sitt privatliv. En bild framkommer av en tävlingsmänniska besatt av uppnå topprestationer som alltid har satt sin yrkeskarriär i första rummet och golf som nummer två (i boken visar han stolt upp ett scorecard på en runda där han slog Greg Norman). Det är på samma gång både roande, rörande och beklagansvärt att läsa om hur en person såsom Jack Welch som så totalt går upp i sitt arbete. Under 60- och 70 talen ringde han kontoret flera gånger per dag under sina korta semestrar med familjen. Welch beskriver också i boken om den hjärtattack som han drabbades av 1995 med ett beklagande att detta innebar att han missade en viktig toppchefskonferens (den enda han inte närvarade på under de 20 åren). På det hela taget blir man både imponerad och skrämd av den totala hängivenhet som Jack Welch besitter, både som passionerad företagsledare och som öppenhjärtlig memoarskrivare.

Läs också om grunderna i Jack Welch ledarskap i Förändringsledarens fem roller

Relaterad läsning:

Den spännande kampen om vem som skulle blev den nya VD:n har även skildrats i boken "Passing the Baton: Managing the Process of CEO Succession" av Richard F. Vancil. Harvard Business School Press, 1987.